tisdag 25 september 2012

"Takpannejakten" och mitt avsked!

Något måste man ju jaga....

Äntligen har jag fått takpannor så det räcker, detta har tagit mig två år, men skam den som ger sig.

Första laddningen fick jag tag i hos Fredrika på Kullabygdens Byggnadsvård och dessutom hade hon en annan sort som liknar mina Hyllingepannor, som jag kunde ha på verandataket. Minnesberg hette dessa.

Nu har jag ju aldrig någonsin lagt tak men så in i baljan svårt kan det väl inte vara... Jag hyrde in en god vän till mig och han var lika klok som jag, men vi frågade oss fram och fick veta exakt hur vi skulle göra. Sagt och gjort, inköp och sen kör vi!!

Här spikar Glenn takläkt =)
Läkten lades på efter mätning, sågning mm. Därefter på med pannorna i en rasande fart. Kan tala om att träningsvärk var en klar underdrift. Totalt lyfte vi på 3 dagar över 1,5 ton.

När vi nästan var klara konstaterades att det saknades ca 50 pannor för att det skulle bli komplett... Jaha, ja... Nu har jag hittat dessa 50 som jag kommer att hämta utanför Staffanstorp, på Tårab, puh, så inom någon vecka är verandataket klart.

Färdig


Då var det boningshuset nästa. Fler vänner kallades in och nu var jag tvungen att knata på taket själv. Underbart när man nu är höjdrädd. Sakta men säkert vande jag mig men är ju som bekant lika smidig som en gravid gipsad flodhäst.

Plåt måste vi ha vid fönstren!

Håll i katten! Fullt sjå med mig själv och takpannor!

Här sitter jag och pausar lite =)

...som sagt vig... Ner kommer man ju alltid!

Hjälpredorna Eva & Micke!
När ytterligare 1 ton kommit på taket konstaterades återigen att pannorna var slut. Surprise!!! Jaha och nu då??

Jag fick ett tips om en man i Ängelholmstrakten, men jag skulle passa mig för han var en farlig man, hmmmm... Tog en evighet innan jag hittade dit och uppskrämd som jag var tog jag bara telefonnumret. Ringde upp och blev så trevligt bemött att jag undrade om jag kommit rätt. Jo, då, det hade jag.

Jag körde dit och blev så vänligt och trevligt bemött att jag inte förstod att människor kunde säga så. Mannen ifråga körde till och med hem takpannorna till mig. När jag sen saknade fler så fick jag förtroendet att själv hämta.

Tänk så elaka människor kan vara och varför lyssnar vi på andra? Bättre bilda sig en egen uppfattning!

Nu var det lillebror och pappas tur att ta över. Jag blev belagd med förbud av läkare och sjukgymnast att överhuvudtaget befatta mig med fler takpannor, min kropp har varit riktigt illa däran och ett varningens finger höjdes.

Brorsan var som en skottspole på taket och, RASSEL, så var det klart! Pappa var hantlangare på marken och servade!

Inte mycket kvar...

Pappa rengör pannor för glatta livet!

Lillebror =)

Felicia (mitt barnbarn), Malin & Johan (mina brorsbarn) tittar bekymrat  på takläggningen...

Slutfört!

På kvällen hade vi lite kräftskiva och firade min mormor som fyllde 95 år, en aktningsvärd ålder. En liten sammankomst för oss i familjen på sisådär 12 personer, yngsta 3 och äldsta 95. Vi hade en trevlig helg och jag är tacksam för den hjälpen jag fick.

Vi missade dock en liten detalj... Vindskenorna!!! Kan tala om att det är väääldigt högt upp i nok och nu hade pappa fått för sig att "Det fixar jag!" Eller hur!! Nej, nej, ville inte ha min 73-åriga pappa däruppe. Hur ska jag få stopp på honom? De som känner pappa vet att det inte går.......

Var är vindskenorna?? På vindskivorna! Vad trodde ni?


"Klas klättermus" fyllde 73 i våras... Kom ner!!!

"Fin utsikt här uppe på nocken!" Pappa!!!

Done!!


Jag vill också på detta sätt tacka alla som varit med och hjälpt mig under dessa år. Ni som stöttat mig och trott på mig. Nu väntar en annan resa för mig, då ni som bekant vet att hälsan har sk havererat.

Ändå är jag glad att jag fick uppleva min dröm om att få renovera ett sånt här projekt. Nej, jag räckte inte hela vägen och kommer inte att kunna göra allt jag ville här, men jag måste tänka på mig själv och hur mitt liv ska vara under åren framåt. Självklart är detta inte lätt och det är också en stor sorg i mitt hjärta att lämna allt jag slitit så hårt för, men ibland får man göra andra val.

Jag hoppas att Du som köper mitt hus finner samma glädje, lugn och ro och framförallt känslan för huset som jag gör.

Tack till;

Min fantastiska familj
Mina underbara vänner
Mina hjälpsamma och härliga grannar
Min trogna läsare, hoppas ni tyckt resan varit trevlig....

torsdag 20 september 2012

Östrabyvägen 43, Mjöhult, Höganäs

Östrabyvägen 43, Mjöhult, Höganäs: I utkanten av den mysiga byn Mjöhult ligger denna pärla som genomgått en fantastisk renovering det sista året. Varsamt renoverat till ett underbart boende i gammal gedigen stil. Tegelstensgolv, putsade korsvirkesväggar, bjälkar i tak, handgjorda nya fönster; måste upplevas på plats! Välkomna på visning!

torsdag 9 augusti 2012

Ibland blir det inte som man tänkt sig....

Mycket har hänt sen sist.... En hel del tråkigheter men en del positivt också.

Pappa har fixat färdigt virket på verandan och det är så fint, nu är det upp till mig att måla klart.



Dessutom har han sågat ner alla träd på tomten som mest såg ut som pinnar och de blir nu ved. Taket ska nu färdigställas helt plus verandan, hoppas innerligt att de pannor jag hittat räcker, annars har jag ett problem...

Min älskade schäfer har fått lämna jordelivet efter att blivit allvarligt sjuk och saknaden är enorm. Hon blev tre år.

Lilla Smulan har varit ute och slarvat och nu finns det fyra små nya familjemedlemmar som skänker mig glädje men det är jobbigt att vara sk stand-in-mamma.


Det är med stor sorg jag måste meddela mina trogna läsare att jag nu ska sälja detta fantastiska hus.... Min sjukdom har blivit värre och jag vet inte hur det slutar, men detta gör det omöjligt för mig att orka hela vägen och fullfölja den dröm jag hade med detta projekt.

Jag hoppas innerligt att den som köper det av mig finner samma glädje, lugn och frid här som jag gör.

Vart jag tar vägen står i dagsläget skrivet i stjärnorna och jag önskar ett mirakel kunde inträffa så att jag fick möjligheten att fortsätta.... Ni får följa med mig på det sista jag gör i huset med goda vänners och familjs hjälp!


Till minne av min Vissla